52. Tired of listening to gossip, gossip and complaints

Ahmen okejrå, jag ska aldrig mer säga något utan att först klargöra att JAG TYCKER INTE SYND OM MIG SJÄLV, JAG VET ATT JAG HAR DET BÄTTRE ÄN BARNEN I AFRIKA, MITT SYFTE ÄR INTE ATT KLAGA PÅ MITT MISERABLA LIV UTAN BARA ATT DISKUTERA VAD SOM FAKTISKT KAN BLI BÄTTRE OCH GÅR ATT FÖRÄNDRA.

Det vore superfint om jag hade möjligheten att systematiskt förändra det som är sämst först, sedan ta det som är näst sämst för att till slut komma fram till det jag anser vara fel i den verklighet jag lever i, men det är tyvärr inte rimligt.

Ännu superfinare vore det om jag alltid kunde trösta mig med att jag ju i alla fall fått gå i skolan och har pengar när jag något upprör mig, men jag har dessvärre inte den förmågan.

Jag kan också känna att lite perspektiv vore på sin plats när jag hör vissa personers gnäll om saker som faktiskt inte är livsviktiga. Men det är skillnad på att gnälla och att diskutera. På att klaga och vilja förändra. Jag förstår inte hur en vilja att utveckla något till det bättre någonsin kan vara fel. Så länge kritik är konstruktiv, och så länge den som kritiserar är medveten om att det finns viktigare issues i livet, kan den få rikta sig mot typ att fjärrkontrollen till teven har för många knappar. Eller (insert random annat i-landsproblem).

Det som får mig att vilja lägga mig ner på marken och bara låta alltings monstruösa dumhet kväva mig till döds är att många av de som kallar mig bortskämd inte gör ett jävla scheisse för att förändra något själva. Jag försöker åtminstone. Mina statements räddar definitivt inte världen, och jag skulle absolut kunna anstränga mig mer, men jag strävar mot något. Inte för att lägga det här på någon slags AHMEN DURÅ-nivå, men om du nu tycker att det finns så mycket viktigare saker att kämpa för så kan ju du starta kampen. Jag lovar att stötta.