Eftersom mina pubertala grubblerier av typen "vad ska det bli av mig?", "varför är allt så hemskt?" och "varför är jag så handlingsförlamad?" uppenbarligen bestämt sig för att komma nu och inte för sisådär tre-fyra år sedan (eller okej, jag har fan alltid varit pubertala grubblerier personifierat, men det har blivit värre) så ligger jag hemma och äter chips (orkar inte ens anstränga mig för att ha lite dekadent kedjerökande snyggångest) och försvarar att jag är 2depressed2getdressed för att det är så HIMLA SYND OM MIG som inte har något jobb (har inte sökt), har dåliga betygsomdömen (har inte pluggat) och är ful (har inte tvättat håret eller ansiktet sedan i fredags).
Detta tillstånd av ovärdhet och ovärdighet har resulterat i en passionerad saknad efter svunna tider vilket i sin tur lett till att jag repeatar den låt jag starkast kopplar ihop med min barndom (bortsett från No Limit med 2 Unlimited). Den fanns med på det blandband som jag och min familj alltid lyssnade på när vi åkte bil upp till vårt landställe i Norrland på somrarna, och eftersom jag av någon outgrundlig anledning tyckte att det var det roligaste som fanns att bada i iskallt vatten och slå ihjäl myggor när jag var liten så får jag en mycket positiv känsla i hela kroppen av att lyssna på den. Eftersom mina minnen av det mesta som hände för mer än två år sedan är läskigt diffusa så krävs det oftast att jag hör låtar, känner dofter eller besöker platser från mitt förflutna för att komma ihåg saker och ting, till exempel minns jag hela årskurs åtta genom skivorna Playing the Angel och Seventeen Seconds (Depeche, Cure). Inte för att det återskapar så många konkreta minnen, men det får mig i alla fall att uppleva att det en gång fanns en Ella som inte köpte äcklig öl på visakortet och slängde kontoutdraget utan att våga kolla på det, som inte läste Kissies blogg när hon egentligen borde plugga och som inte hade två månader kvar till studenten och inte en jävla aning om vad som händer efter.
Nu fick jag ångest över att jag glömmer allting också. Skitblogg. Skitjag. Här är låteländet i alla fall:
Bättre sent än aldrig - i dag finns vårt svar till Linda Skugge på Aftonbladets hemsida. Här hittar du det, och jag tycker verkligen att alla ska läsa.
I dag skriver Hanne Kjöller om Nathalie och Michaela och Break the Chain-utställningen i DN. Sida fyra eller något sådant. Och jag blir så himla, himla stolt. Över att jag har så duktiga vänner som gör så bra saker. Vinner de inte 15000 kronor i en skrivtävling så släpper de sin debutskiva eller omnämns som framtidens hopp för feminismen på DNs ledarsida, liksom.
Att jag själv sitter hemma och tuggar tuggummi och googlar "skabb+symptom" kan vi bortse ifrån en stund.
Jag läste precis igenom min allra första blogg. Jag har inte velat göra det innan eftersom alla alltid sa att den var så dålig (det här var på den tiden jag var så jävla hård och känslokall och inte tog åt mig av något, därav att mina vänner tyckte det var okej att ba DIN BLOGG SUGER LOL), och jag tycker inte om att läsa dåliga texter av mig själv då det för mig att skämmas, även om de skapades nollsju. Men så i dag så läste jag, och den är inte alls dålig. Den är fan asrolig. Skrattade högt åt:
-När går spårvagnen? -Jag vet inte, jag har slutat bry mig om det. Jag sätter mig bara och hoppas på att dö.
Kan inte låta bli att sakna att vara sexton, bitter och så fullkomligt övertygad om min egen förträfflighet.
Nu ska jag i väg till Klara, som inte dog på spårvagnen den där novemberdagen i ettan, och sedan ska jag göra min spyandebut. Kan bli kul.
Jag har som bekant inte särskilt många intressen. Jag tycker om att läsa böcker, engagera mig i jämställdhetsfrågor och titta på Vem vet mest? and that's about it. Så när vi fick uppgiften i svenska C att hålla ett informativt tal, förslagsvis om något som intresserar oss, blev jag lite konfunderad och förbannade min totala oförmåga att ägna mig åt en och samma aktivitet utan att tröttna längre stunder än typ 20 minuter åt gången (supa och snacka ej inräknat).
Sedan kom jag på det, jag är sjukligt fascinerad av sekter. Så nu ska jag skriva ett tal om Heaven's Gate, och jag känner att det här inte kommer sluta väl. Senast jag hade en sektperiod läste jag ut boken "Sektbarn" på några dagar och ägnade sedan åtskilliga timmar till att googla typ "familjen+sekt", "halebop+cult" och "tokyo+subway+sarin".
Jag får helt enkelt se det som att det är bättre med dumma intressen än inga intressen alls.
Min dygnsrytm är alldeles fantastisk dessa dagar. I går natt sov jag först mellan 01.30 och 05.30 och återupptog sedan sysselsättningen sova mellan 08.30 och 11.00. I natt sov jag först mellan cirka 05.30 och 13.00 då jag vaknade, gick upp och drack några glas vatten och förflyttade mig från random säng på random efterfest till random soffa på random efterfest där jag sedan sov till 16.00.
Jag och Malin var i alla fall på gothklubb i går och det var också alldeles fantastiskt. Följande bilder togs när vi satt och peppade till Cinema Strange och Sopor Aeternus och var allmänt svåra.
I går var jag på fantastiska The New Heaven Dieppes releasefest. Deras debutskiva finns ute nu och jag tycker att ni borde lyssna på den på myspace av den enkla anledningen att den är jävligt bra.
Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva det i min blogg, men jag är så himla glad just nu. Saker som går fel förstör inte mitt liv, min standardkänsla är inte gråtfärdig, jag misslyckas inte med exakt allt jag tar mig för, jag är inte kär, jag har inte ångest och i natt hade jag inte en enda mardröm.
I stället är jag jävligt smart, sjukt snygg, peppad på livet och har en känsla av att allt nog kommer lösa sig till slut.
Jag måste komma i håg att det här är RÄTT känsla. Det är så här det faktiskt är. Och nästa gång allting känns pissigt och satans jävla armageddon 666 så ska jag veta att THIS IS NOT THE END, I WILL SURVIVE osv.
Eh, det var bara det.
Jävligt hård pic från någon dag innan jag cuttade av håret.
Saker jag tänker när jag ser dessa bilder: 1. BENEN??!?!?!?!?!?!?!?!?! 2. Jag ser ganska elak/läskig ut från den sidan där jag inte har hår. 3. Jag älskar min nya frisyr. Djupt och passionerat.
Nu ska jag till skolan och ha musikprövning. Jag ska spela Shoreline på akustisk gitarr. Ibland älskar jag mig själv.
"It's like an alarm clock's gone off, and I've just got to get away. I think it was John Lennon who said: 'Life is what happens when you're making other plans.', and that's how I feel. Although he also said: 'I am the Walrus I am the eggman' so I don't know what to believe."
P.s. I dag ska jag klippa mig och jag kan inte låta bli att hoppas att det kommer göra mig till en ny människa.
Tidigare nämnda episka utställning äger rum i morgon klockan elvanollnoll till tjugonollnoll i galleriet SoStockholm som har adressen Jussi Björlingsallé 5 (bredvid stora scenen i Kungsträdgården). Eventbeskrivningen lyder: En utställning om kvinnor av kvinnor.
Kom och betrakta foton som bryter mot den stereotypa genusföreställningen. Lyssna till feministisk radio. Polemisera kring sexuell människohandel och porr. Se på dokumentärfilm om en ung kvinna i Palestina.
I samband med den internationella kvinnodagen kommer unga kvinnor från Kungsholmens gymnasium göra sina röster hörda. Vilka länkar bidrar till kedjan som motarbetar kvinnan? Vi vill skapa en helhetsbild genom att förena och visualisera de olika länkarna.
En konstutställning om idé, ideal och identitet.
Debatt och diskussion kl 18.00 kring hur man skapar sin identitet med deltagarna från utställningen tillsammans med Sofia Falk och Linda Skugge under ledning av Maria Forssén från det kvinnliga nätverket Shenet.
Kom och bli inspirerad! Du kommer att lämna utställningen med nya tankar och idéer!
Jag tycker att alla som kan ska pallra sig dit. För det kommer bli så bra.
Jag vet att det oftast är väldigt tråkigt att lyssna på beskrivningar av andras drömmar, men jag måste ändå berätta vad jag drömde härom natten. Det var nämligen bland de mest episka drömmarna jag någonsin haft.
Jag, Lovisa (ja, jag drömmer alltid om Lovisa) och några till var på ett gigantiskt utomhusmöte i USA där George Bush höll tal. När han talat klart började alla runtomkring oss vifta med amerikanska flaggor, men vi hade en prideflagga i stället. De som stod bredvid oss sa åt oss att ta bort den men vi vägrade. Sedan började Bush sjunga "Good Day" med Dresden Dolls och någon skar av fenorna på en säl och jag blev arg.
*Är queer även i sömnen*
Btw var jag på fabriken i går och det såg ut lite så här:
I dag har jag projektarbetat med Klara och det gick så jävla bra. Resultatet kommer bli fucking episkt. Därför känns det som en vettig grej att göra lite reklam för en utställning som vi kommer delta i med väl valda delar ur våra radioprogram. Så:
8 MARS I KUNGSTRÄDGÅRDEN I DEN DÄR LOKALEN SOM LIGGER BREDVID STORA SCENEN. TYP HELA DAGEN. JÄMSTÄLLDHET, KONST, SEX OCH MYCKET, MYCKET MER. ASBRA FÖRELÄSARE. ALLMÄNT EPIC. KOM!!!!!!!!111ettett
Jag har aldrig varit typen som repeatar låtar. När jag lyssnat klart på en låt vill jag i regel höra något annat, jag tycker inte ens om att lyssna på samma låt mer än 4-5 gånger under ett dygn. Därför är det närmast sensationellt att en låt jag endast lyssnat på aktivt i kanske tre veckor nu letat sig in på min topp 20-lista över mest lyssnade på last.fm. Medan de andra på listan har varit favoriter i flera år, glömts bort och upptäckts igen och på så sätt fått sina lyssningar har den här bara utnyttjat min sinnesstämning maximalt och genom det seglat förbi älsklinglåtar jag haft länge, länge.
Jag välkomnar dig härmed till mina favoriter, du fantastiska låt!