41. Tim, puss

"It's like an alarm clock's gone off, and I've just got to get away. I think it was John Lennon who said: 'Life is what happens when you're making other plans.', and that's how I feel. Although he also said: 'I am the Walrus I am the eggman' so I don't know what to believe."


P.s. I dag ska jag klippa mig och jag kan inte låta bli att hoppas att det kommer göra mig till en ny människa.

40. The blood

En återkommande noja jag har är att det kanske finns saker som "alla vet" som jag råkat missa. Alltså, att visst vetande är så grundläggande att det aldrig behöver nämnas, men att just jag av någon anledning gått miste om informationen och därför riskerar att skämma ut mig och göra fel. Detta kan röra allt från vad som går och inte går att slänga i en vanlig papperskorg till vilka sociala koder som gäller i ett visst sammanhang. I morse fick jag ett sådant där DET HÄR KANSKE INTE ALLS ÄR OKEJ-ryck när jag publicerade den näsblodiga webcambilden jag skrev om. Personligen tycker jag inte att det är några större konstigheter med att langa upp horribla bakfyllebilder, som dessutom involverar blod, på internet, men det kanske är så att det är värsta big no no och socialt självmord att ba HÄR E MITT NÄSBLOD!!!! KUL!!!! I sådana fall får jag leva med det, för här är den. Tjoho.

39. Sunday morning and I'm falling

Tillfällen jag känt mig dum det senaste dygnet:
1. När jag fick random näsblod på Fannys fest och fick gå omkring med en papperstuss i näsborren.
2. När jag skrattade så jag tappade balansen och föll omkull på en isfläck när jag fick smset "Killen mittemot mig på tuben lyssnade på Freestyler på sin freestyle!!! *ville ba ragga*"
3. När jag gjorde en spellista med lugna depplåtar att angsta och sedan somna till bara för att inse att jag redan hade gjort en exakt likadan vid ett tidigare tillfälle, det var bara ordningen på låtarna som skilde sig lite.
4. När jag fick random näsblod alldeles nyss och istället för att torka bort det som hamnade på min hand tänkte "coolt" och tog en webcambild.
5. När jag insåg att jag inte tvättat bort mitt smink på tre dygn.

38. Se vad livet ger

Ibland känner jag för att tacka gud för att han gett mig humor av det mörka och cyniska slaget. Hade jag inte haft förmågan att skratta åt eländet som mitt liv ganska frekvent medför sig skulle jag gått under för längesedan. Något säger mig att inte alla reagerar typ LOL ÅT ALLA HÅLL när de blir väckta av sin mamma med orden "men vad gör du här" när de däckat på vardagsrumssoffan utan att ens ta av sig glasögonen och däckningen är en följd av ett nervöst breakdown bestående av spygråtaspygråtaspygråta inne på Marie Laveaus toalett. Om man dessutom varit nära att bli utslängd från tunnelbanan av ordningsvakter som tycker att man "borde prata lite" borde den totala misären vara ett faktum. Men jag tycker att det hela är lite komiskt. Samt att det känns som ett framsteg att vakna i vardagsrummet i stället för i Hässelby strand.

Nu ska jag på rymdfest, tjingeling!

37.

Det råder lite mental istid här på den Herr Alfabetiska fronten. Återkommer när jag kan formulera något annat än typ PAIN AND MISERY ALWAYS HIT THE SPOT, KNOWING YOU CAN'T LOSE WHAT YOU HAVEN'T GOT.

Livet alltså, vilket elände.

Svår bild, svår tjej, svårt liv oktober -09.

36. I'll get home with my imagination

Jag har egentligen så himla mycket bra grejer att säga, men jag är upptagen med uppsatser, projektarbete, rapporter och CV-skrivande. Det sistnämnda går dock ganska dåligt. Slutar alltid med att jag typ SHOULD I CHOOSE A NOBLE OCCUPATION IF I DID I'D ONLY SHOW UP LATE AND SICK AND THEY WOULD STARE AT ME WITH HATRED PLUS MY ONLY NATURAL TALENT'S WASTED ON MY ALCOHOLIC FRIENDS.
Sedan lyssnar jag på Falco och tänker att ta tag i livet, det är ju ändå bara för töntar.

35. Break the chain!

Tidigare nämnda episka utställning äger rum i morgon klockan elvanollnoll till tjugonollnoll i galleriet SoStockholm som har adressen Jussi Björlingsallé 5 (bredvid stora scenen i Kungsträdgården). Eventbeskrivningen lyder:

En utställning om kvinnor av kvinnor.

Kom och betrakta foton som bryter mot den stereotypa genusföreställningen. Lyssna till feministisk radio. Polemisera kring sexuell människohandel och porr. Se på dokumentärfilm om en ung kvinna i Palestina.

I samband med den internationella kvinnodagen kommer unga kvinnor från Kungsholmens gymnasium göra sina röster hörda.
Vilka länkar bidrar till kedjan som motarbetar kvinnan? Vi vill skapa en helhetsbild genom att förena och visualisera de olika länkarna.

En konstutställning om idé, ideal och identitet.

Debatt och diskussion kl 18.00 kring hur man skapar sin identitet med deltagarna från utställningen tillsammans med Sofia Falk och Linda Skugge under ledning av Maria Forssén från det kvinnliga nätverket Shenet.

Kom och bli inspirerad!
Du kommer att lämna utställningen med nya tankar och idéer!

Jag tycker att alla som kan ska pallra sig dit. För det kommer bli så bra.

34.

Att min mamma tycker att jag ser ut (och förmodligen även beter mig) som en jävla slashas är något jag vant mig vid det här laget. Jag har rent utav börjat se det som något fördelaktigt, i dag köpte hon till exempel en ganska tjusig randig tröja till mig för att få mig att sluta använda min lillebrors pyjamaströja ute i offentligheten (true story). En grej gör mig dock lite nervös. Häromdagen erbjöd hon sig att betala ett frisörbesök på någon fashionabel salong bara jag bokade en tid själv. Jag har inte klippt mig, utöver sidecuttandet, sedan jag kapade av håret med en kökssax i somras, och av någon irrationell anledning är jag rädd att frisören ska bli arg på mig för det. Som att det vore henoms problem att mitt hår ser ut ungefär som sådant där trassel som används till rengöring av badrumsgolv och dylikt. Att jag får dåligt samvete av att inte använda tandtråd, glömma bort att läsa papprena jag får av min kbt-tant eller missa min preventivmedelsrådgivningstid har ändå sina logiska skäl. Hål i tänderna och ineffektivt utnyttjad tid i sjukvården kostar samhället onödiga pengar, men det är inte direkt så att mitt misskötta hår parasiterar på systemet.

Skärpning Ella.

33.

Jag vet att det oftast är väldigt tråkigt att lyssna på beskrivningar av andras drömmar, men jag måste ändå berätta vad jag drömde härom natten. Det var nämligen bland de mest episka drömmarna jag någonsin haft.

Jag, Lovisa (ja, jag drömmer alltid om Lovisa) och några till var på ett gigantiskt utomhusmöte i USA där George Bush höll tal. När han talat klart började alla runtomkring oss vifta med amerikanska flaggor, men vi hade en prideflagga i stället. De som stod bredvid oss sa åt oss att ta bort den men vi vägrade. Sedan började Bush sjunga "Good Day" med Dresden Dolls och någon skar av fenorna på en säl och jag blev arg.

*Är queer även i sömnen*

Btw var jag på fabriken i går och det såg ut lite så här:

32.

I dag har jag projektarbetat med Klara och det gick så jävla bra. Resultatet kommer bli fucking episkt. Därför känns det som en vettig grej att göra lite reklam för en utställning som vi kommer delta i med väl valda delar ur våra radioprogram.
Så:

8 MARS I KUNGSTRÄDGÅRDEN I DEN DÄR LOKALEN SOM LIGGER BREDVID STORA SCENEN. TYP HELA DAGEN. JÄMSTÄLLDHET, KONST, SEX OCH MYCKET, MYCKET MER. ASBRA FÖRELÄSARE. ALLMÄNT EPIC. KOM!!!!!!!!111ettett

(Återkommer med mer detaljerad info).

31. There is no modern romance

Jag har aldrig varit typen som repeatar låtar. När jag lyssnat klart på en låt vill jag i regel höra något annat, jag tycker inte ens om att lyssna på samma låt mer än 4-5 gånger under ett dygn. Därför är det närmast sensationellt att en låt jag endast lyssnat på aktivt i kanske tre veckor nu letat sig in på min topp 20-lista över mest lyssnade på last.fm. Medan de andra på listan har varit favoriter i flera år, glömts bort och upptäckts igen och på så sätt fått sina lyssningar har den här bara utnyttjat min sinnesstämning maximalt och genom det seglat förbi älsklinglåtar jag haft länge, länge.

Jag välkomnar dig härmed till mina favoriter, du fantastiska låt!

30. Now I'm ready to close my eyes, and now I'm ready to close my mind

Jag hann inte mer än formulera tanken att jag är så jävla hård som kan ta tre Tavegyl och lika många Atarax inom loppet av tolv timmar utan att somna innan jag drabbades av akut trötthet. Smidigt nog har jag redan pyamaströja på mig då den agerade dagens skoloutfit *fräsch tjej*

God natt!

P.s. The pillz fungerar, no more skabbklåda!

29.

Det slog mig precis att jag i hela mitt tonåriga liv varit besatt av citat och meningar som går ut på att livet är ett jävla skitpåhitt.

När jag gick i högstadiet fanns det en bänk i vår korridor där några coola kids i klassen under mig klottrat dels "livet suger" och dels "tjenare kungen". Dessa tags satt precis bredvid varandra och utlästes därmed "livet suger tjenare kungen". Detta blev sedermera ett uttryck att ta till något sket sig. Typ
- Fan, jag tror jag failade på matteprovet.
- Livet suger tjenare kungen.
Och eftersom detta var i högstadiet sket sig ganska mycket ganska ofta och meningen användes därmed frekvent.

Sedan jag började gymnasiet har listan med liknande tilltag fyllts på med bland annat:
- att klämma in ordet "döden" på lite random ställen i text och tal. Ofta i sammansättningar av typen "matte b, döden, kött, döden, laktosintolerans, eksem, döden, döden, döden". Prefixet döds- kanske också kan räknas hit. Dödspepp. Dödsfylla. Eller bara dödsdöds.
- att stämma upp i ett "LIVET E VACKERT, VITT PÅ SVART E GRÅTT" när allting känns lite jobbigt.
- att jag kommer på mig själv att jag till mina nonsensmeningar av typen "fan vad kallt det är" eller "shit vad jag är hungrig" även kan räkna "livet alltså, vilken jävla misär" och "KUL LIV!!!!111ettett".
- det mest ultimata fan-vad-allt-suger-mantrat av alla, nämligen:


Här borde jag egentligen skriva att jag verkligen inte är så svartsynt på riktigt, men jag vill inte förstöra den magnifika avslutningen.

P.s. Idag tog det mig två och en halv timme att komma till skolan. Livet, livet, livet, livet.

28.

I dag när jag befann mig på tidigare nämnda ersättningsbuss from hell ringde min pappa o ba "tänkte på en grej, du kanske har skabb". Jag greps av panik och började tokgoogla symptom så fort jag fick tillgång till internet och kom fram till att de inte stämde så där jättebra överens med hur kliet på min kropp tar sig uttryck, men var trots det mer eller mindre övertygad om att jag ändå blev parasiterad på av ett jävla kvalster. Ville dö. Efter ett tag började jag dock förlika mig lite med tanken och tycka att det hela dels var lite roligt (hej, jag heter Ella och jag har skabb, liksom) och dels bra för att skabb tydligen är väldigt lätt att behandla.

När jag kom hem och pratade lite om det lite mer ingående med papi konstaterade han att det bara är typ köldeksem. Så himla lame. Fick dock värsta mördarantiklådapillret som man tydligen blir helt utslagen av, så förhoppningsvis kan jag sova i natt. Men ändå, eksem. Mesigt är vad det är.


(Balanserar på den hårfina linjen mellan att se lite dekadent 2cool2care ut och bara vara äcklig.)

27.

Dagens största utmaning (utöver att motstå frestelsen att bara lägga mig på marken och strejka från livet) har varit att hitta låtar jag kan lyssna på utan att bli på ännu sämre humör än jag redan är när resan från Islandstorget till Brommaplan (tre tunnelbanestationer) tagit en timme med buss, massa idioter står och pratar om dumheter i mitt öra och mina kläder visat sig vara med lämpade för en polarexpedition än en resa med en fullproppad buss som rör sig cirka tre kilometer i timmen. Rent spontant kände jag att det vore trevligt att lyssna på något riktigt argt, men det visade sig snart vara en dålig idé då den förlösande känslan jag hoppats på inte riktigt infann sig där jag stod och beundrade utsikten av Bergslagsvägen, överhettad och oförmögen att röra mig. Jag försökte vidare med några trevliga och peppande låtar, men det resulterade bara i att jag kände mig hånad av min egen ipod och musiksmak.

Jakten tog slut i och med denna. Jag vet inte riktigt varför. Förmodligen har den rätt stämning av typ "allt är lite jobbigt, men det löser sig nog". Dessutom är den ju helt fucking briljant i all sin enkelhet.

26.

I dag stannar jag hemma med The Office och te i stället för att åka till skolan. Så var ribban för den här veckan lagd.

25. You look like me on Sunday

Ångest för mig brukar vara mer eller mindre abstrakt, svårt att sätta fingret på och utan tydlig början och slut. Visst ältar jag specifika händelser, men jag är i regel medveten om att det är en mer diffus olustkänsla som ligger bakom. Sedan finns det ett undantag, och det stavas BAKFYLLEÅNGEST.

Min bakfylleångest är så tydlig och konkret att den nästan går att ta på. Jag har funderat på varför just jag mår så fruktansvärt dåligt dagen efter att jag druckit och kommit fram till följande alternativ:
a) Att jag faktiskt gör ovanligt dumma och ovärda saker på fyllan.
b) Att jag bränner ovanligt mycket endorfiner när jag dricker alkohol och därmed har ovanligt få kvar dagen efter.
c) En kombination av ovanstående (förmodligen mest rimligt).

Som den klipske läsaren redan räknar ut så har jag ångest över grejer jag gjort på fyllan när jag är bakis. Ofta så grovt att jag går omkring och rodnar och svär i min ensamhet och har våta fantasier om en möjlighet att sätta en parentes kring (alternativt utradera) vissa händelser i livet. Misärtankar av detta snitt är varken unikt eller särskilt spännande, det intressanta är hur de försvinner. De upphör från ena sekunden till den andra. Det säger typ POFF och så är allt fine and dandy igen. Dagens POFF inträffade för ungefär en halvtimme sedan. Vid middagen för en timme sedan satt jag och funderade över huruvida jag känner någon som är lika dum i hela jävla huvudet som jag själv ("nej" blev slutsatsen) och övervägde möjligheten att emigrera till Australien så att min omgivning skulle få slippa mig och mina eländiga påfund för all framtid. Tuggorna växte i munnen och jag hade stora svårigheter att pressa ner rödspättan i magen då denna var ockuperad av en klump självförakt större än ett bowlingklot. Min inre monolog av svordomar och könsord gjorde mig oförmögen att hänga med i samtalen som fördes kring matbordet. När jag med viss möda intagit min middag återvände jag till min säng och dator och satte på bakisspellistan* jag skapat dagen till ära. Och då släppte det. Ångesten dog. Bara så där. Plötsligt ville jag inte alls höra Venus in Furs och plötsligt insåg jag att jag inte alls är den mest patetiska människan på denna jord, kanske inte ens den mest patetiska i Bromma. Ilningarna i magen av obehag upphörde. Jag fick livet tillbaka och vände ansiktet mot himlen och utropade HALLELUJAH, sedan började alla sjunga OH HAPPY DAY och sedan började eftertexterna till denna söndag rulla.

*

24... but at least the ceiling's very pretty

Jag låter bilderna tala för sig själva då jag inte kan tänka, och än mindre formulera en vettig mening, due to KUKHELVETES JÄVLA SEPEÅNGEST.

23.

Dagens museibesök med familjen visade sig inte alls vara lol (inte som när vi var och tittade på kulhålet i Karl den tolftes hatt, med andra ord). Vi besökte Supermarket i Kulturhuset och det var en väldigt värd kulturupplevelse enligt mig då den både innehöll vissa riktigt bra grejer, var varierad och eftersom det var typ tusen olika konstnärer som ställde ut så var det bara att gå till nästa verk och hoppas på att det skulle vara bättre när jag stötte på några blajiga blyertsstreck i stället för att
1. bli frustrerad över att inte förstå God Kultur.
2. bli förbannad på att sådan skit får klassas som God Kultur
(pick your favourite).

Väl spenderad tid, helt enkelt.

Här tycker jag att dagens arty självporträtt passar in.

22.

För någon vecka sedan skrev jag och Klara en sång om kondomer med den mycket subtila texten "ANVÄND KONDOOOOOM, KONDOOOOOOOOMEN DEN SKA VARA PÅ!!!" I dag läser jag om pappor som blir just pappor mot sin vilja.

Jag talade tidigare om min grej för att få banala aha-upplevelser och en sådan jag fått på sistone är att det borde ligga mer i mäns än kvinnors intresse att ha skyddat sex, just för att män inte har något att säga till om vid en eventuell graviditet. Vad som hindrat mig från att tidigare dra denna minst sagt logiska slutsats har varit en blandning av indoktrinering från samhällets sida om oansvariga mäns och empiri i form av egna och vänners upplevelser. Uppfattningen jag fått är nämligen att allt för många män är, om inte helt motvilliga, ganska oentusiastiska när det kommer till kondomanvändning.

Alltså, jag förstår att det känns fruktansvärt jävla äckligt hemskt att bli förälder mot sin vilja, och jag förstår att det finns fall där kvinnans bristande omdöme varit enskild anledning till graviditeten. Men något säger mig att de flesta oönskade graviditeter inträffar på grund av slarv från båda parter.

I dag ligger ansvaret att skydda sig mot graviditeter till störst del hos kvinnan. Många män utgår från att kvinnan är skyddad om inte annat sägs. De allra flesta tar det som självklart att samtycke till sex utan kondom även innebär samtycke till att mannen ska ejakulera i kvinnan, trots att detta ökar risken för graviditet typ hur många gånger som helst (ba orkar inte googla) jämfört med avbrutet samlag (+ att många kvinnor finner det ganska oangenämt att ha sperma i sig av helt andra anledningar, men de är en annan diskussion). Många har inställningen att "äh, det händer nog inte den här gången". Kondom ses helt enkelt inte som den självklarhet den borde vid sexuella kontakter som är mer eller mindre tillfälliga, och detta är definitivt inte bara kvinnans fel.

Conclusion (fick lite bråttom, ska i väg på museum med familjen, lol): JA NÄR MAN INTE ANVÄNDER SKYDD KAN DET LIKSOM BLI BARN, så killar kan ju åtminstone fråga om kondom och inte bara utgå ifrån att tjejer alltid käkar hormoner. Och tjejer kan våga vara lite mer bestämda på den punkten även om de möts av whinande av typen "MEH DET BLIR JU INTE LIKA SKÖNT!!!!"

Please.