Jag hatar KD, och "hat" är ett väldigt starkt ord

Jag minns inte den första gången jag hörde talas om transsexuella. Förmodligen var det i något "berättelser ut livet"-aktigt reportage och förmodligen var jag ung. Inte minns jag heller hur jag reagerade på den nya informationen. Kanske tyckte jag att det lät märkligt, förmodligen hade jag svårt att ta det till mig. Något jag däremot vet säkert är att jag alltid förstått att det hela inte handlar om mig, och att mina upplevelser av verkligheten och mig själv faktiskt är irrelevanta.

Nu, många år senare, har jag förhållandevis stor faktakunskap i ämnet och min egen upplevelse av könstillhörighet har fått ett namn (cisperson). Jag har dock fortfarande lika svårt att förstå hur det är att vara transsexuell då den värsta olusten min kropp utsatt mig för är en känsla av lite flabbiga överarmar (typ). Genom att ta del av andra människors berättelser har jag, bristen på egen erfarenhet till trots, skapat mig en förståelse för hur viktigt det är för transsexuella att ha möjligheten att korrigera sitt kön och ändra det juridiska könet, och därmed ställt mig bakom kraven på att slopa kriterierna som säger att man måste vara steriliserad och ogift för att få göra det.

När det för några dagar sedan blev känt att Alliansen, men KD i spetsen, vill utreda frågan om steriliseringskrav vidare, i stället för att avskaffa det rakt av, fick de utstå massiv kritik. Men det var också många som inte var sena med att ta tillfället i akt att högljutt uttrycka sin transfobi. Transsexuella borde tydligen bekosta kirurgi själva eftersom det inte är ett "nödvändigt" ingrepp, de är egentligen bara galna, de är onaturliga osv osv till det att argumenten är helt perverterade och transsexualism är samma sak som att vilja gifta sig med en gurka.

Gemensamt för nästan all kritik och allt hat är att den bakomliggande orsaken är oförståelse. De högröda, ilskna kommentatorerna och debattörerna kan bara inte förstå hur man kan vilja "byta kön". Där jag tycker att ödmjukhet inför det man inte är så bekant med är brukbart tycker de att tolkningsföreträde ska tillämpas. Ju mindre de förstår, desto högre ska de skrika. Ju längre bort från deras horisont något ligger, desto större kunskaper har de om detta någots vara eller ickevara. Och det, mina vänner, är bara ologiskt, högmodigt och dumt. Saknar man igenkänning, och dessutom är ointresserad av andras erfarenheter, då kan man faktiskt vara tyst. Allting handlar inte om dig, och din åsikt är inte alltid värdefull. Punkt.

P.s. Jättekul: I kommentarsfältet till denna debattartikel av Hanna Wagenius och Adam Cwejman hade samma person skrivit två kommentarer, en som gick ut på att snart kommer alla familjer bestå av tre mammor, två könlösa barn och sjuttio homosexuella guldfiskar, samt en som menade på att det är barnmisshandel att låta barn växa upp i en så konstig familj att föräldrarna är transsexuella. Man ba, men om alla familjer ändå kommer se ut så, vad är grejen? *epic tankefail*