30.4.10
82. Det är inte monarkin som sådan jag vill åt utan kungen personligen
I dag är det valborg, mösspåtagning, min kära mors fyrtiofyraårsdag och vår käre kungs sextiofyraårsdag. Detta firar jag genom att ha extra kladdig kajal, fucka the system och klicka i "not attending" på mösseventet och damma av min allra häftigaste pin. Cause I'm a punkrocker, yes I am.
29.4.10
81. And they say in the end you'll get bitter just like them
Effortpremiären var episk. Jag är inte episk.
Foto: Diana Petersson
Foto: Diana Petersson
27.4.10
80. But don't forget the songs that made you smile
Den här tiden på året blir jag ofta lite vemodigt nostalgisk. Jag vill sitta och minnas forna somrar och tänka på hur bra jag hade det och hur fina mina vänner var osv osv. Detta är möjligtvis lite patetiskt då jag endast är 18 år, inte har upplevt så många värda somrar och umgås med samma fina människor som jag vill tänka tillbaka på fortfarande, men jag kan inte hjälpa att jag kommer ihåg typ sommaren -08 som den gamla goda tiden när jag var ung och naiv och inte hade upplevt någonting än.
Min nostalgi stöter dock ständigt på ett problem (utöver att den är töntig, dårå) och det är att jag inte har någon musik att koppla ihop alla fina minnen med. Jag kan inte typ "åh, när vi var i Dalarna och drack hemmagjort vin ur petflaska och lyssnade på DEN låten" för vi lyssnade på samma The Smiths, Håkan Hellström, The Cure, Joy Division och eurodisco (möjligtvis någon Gentle Touch-låt också innan jag ba NOOOOO INTE GENTLE TOUCH) som vi alltid lyssnat och alltid lyssnar på. Som alla alltid lyssnar på.
Jag antar att mitt grundläggande problem är att jag inte gillar samtida musik något vidare. Självklart finns det undantag och det är inte så att jag har något direkt emot allt som jag inte direkt gillar, jag orkar bara inte lyssna på något halvdant gladindieband, någon pretentiös gitarrkille från Göteborg eller något random svenskt band med ett namn som består av ett substantiv i bestämd form (okej, nu lät jag väldigt negativ för att "inte ha något direkt emot", men saker kan vara förjävla trista utan att för den sakens skull vara dåliga).
Denna brist på intresse för typ alla band som skulle kunna tänkas spela på Emmabodafestivalen (OBS OBS, Uffie är ett undantag!) handlar inte bara om att jag vägrar allting som inte är häftig postpunk, utan minst lika mycket på att jag inte är så insatt och helt enkelt inte har ork att hänga med när det gäller musik.
Nu ska det ske en förändring. Något måste jag rimligtvis kunna hitta som släppt en skiva ganska nyligen och kanske spelar på någon festival i sommar. Sedan ska jag lyssna på det hela sommaren och sedan kommer jag alltid kunna tänka tillbaka på sommaren -10 och ba ÅHHHHHH DEN HÄR LÅTEN MED TYP MASKINEN *NOSTALGIORGASM*
Eller okej, inte just Maskinen, jag nästan hatar ju Maskinen, men något åt det hållet.
Min nostalgi stöter dock ständigt på ett problem (utöver att den är töntig, dårå) och det är att jag inte har någon musik att koppla ihop alla fina minnen med. Jag kan inte typ "åh, när vi var i Dalarna och drack hemmagjort vin ur petflaska och lyssnade på DEN låten" för vi lyssnade på samma The Smiths, Håkan Hellström, The Cure, Joy Division och eurodisco (möjligtvis någon Gentle Touch-låt också innan jag ba NOOOOO INTE GENTLE TOUCH) som vi alltid lyssnat och alltid lyssnar på. Som alla alltid lyssnar på.
Jag antar att mitt grundläggande problem är att jag inte gillar samtida musik något vidare. Självklart finns det undantag och det är inte så att jag har något direkt emot allt som jag inte direkt gillar, jag orkar bara inte lyssna på något halvdant gladindieband, någon pretentiös gitarrkille från Göteborg eller något random svenskt band med ett namn som består av ett substantiv i bestämd form (okej, nu lät jag väldigt negativ för att "inte ha något direkt emot", men saker kan vara förjävla trista utan att för den sakens skull vara dåliga).
Denna brist på intresse för typ alla band som skulle kunna tänkas spela på Emmabodafestivalen (OBS OBS, Uffie är ett undantag!) handlar inte bara om att jag vägrar allting som inte är häftig postpunk, utan minst lika mycket på att jag inte är så insatt och helt enkelt inte har ork att hänga med när det gäller musik.
Nu ska det ske en förändring. Något måste jag rimligtvis kunna hitta som släppt en skiva ganska nyligen och kanske spelar på någon festival i sommar. Sedan ska jag lyssna på det hela sommaren och sedan kommer jag alltid kunna tänka tillbaka på sommaren -10 och ba ÅHHHHHH DEN HÄR LÅTEN MED TYP MASKINEN *NOSTALGIORGASM*
Eller okej, inte just Maskinen, jag nästan hatar ju Maskinen, men något åt det hållet.
26.4.10
79.
Eftersom mina tankar om livet och allt som hör till ligger på nivån "3 5 0 1 2 5 GO!" så har jag inte så hemskt mycket intelligent att skriva. Tills vidare tycker jag alla kan sysselsätta sig med:
1) Att lyssna på program nummer två - OM SEX - av Radio Rapaza. Jag och Klara delar med oss av våra bästa sextips, intervjuar Sandra Dahlén och diverse andra vettiga människor samt försöker reda ut vad begreppet sex egentligen står för och varför diskussioner om ämnet så ofta blir heteronormativa. Puh.
2) Att gå på premiären av klubben EFFORT på Marie Laveau nu på onsdag. Elias and the Wizzkids samt Epelectric spelar live och superduperduktiga Maria och Caroline har anordnat en asbra vintagemodevisning där bland andra jag ska agera modell. Sedan är det ju så klart allmänt tonight I'm not takin' no calls, 'cause I'll be dancin'.->Facebookevent<-
XOXO
1) Att lyssna på program nummer två - OM SEX - av Radio Rapaza. Jag och Klara delar med oss av våra bästa sextips, intervjuar Sandra Dahlén och diverse andra vettiga människor samt försöker reda ut vad begreppet sex egentligen står för och varför diskussioner om ämnet så ofta blir heteronormativa. Puh.
2) Att gå på premiären av klubben EFFORT på Marie Laveau nu på onsdag. Elias and the Wizzkids samt Epelectric spelar live och superduperduktiga Maria och Caroline har anordnat en asbra vintagemodevisning där bland andra jag ska agera modell. Sedan är det ju så klart allmänt tonight I'm not takin' no calls, 'cause I'll be dancin'.->Facebookevent<-
XOXO
25.4.10
I left my head and my heart on the dance floor
Onsdag, torsdag, fredag, lördag: Fest.
I dag: En tio timmars lång mental förberedelse för att plocka bort kaffekopparna från golvet och kanske orka ta mig till Tempo för att köpa en flaska Trocadero.
19.4.10
76. I must fight this sickness, find a cure!
Jag har återigen stalkat mig själv och jag tycker fortfarande att den vänstra bilden är så himla häftig. Den togs med en trasig analog kamera och jag har inte redigerat den över huvud taget. Har liksom till och med Curetishan på mig. Fattante.
16.4.10
75. Peas on earth
Hittade mitt ordvitsiga David and Goliath-linne och blev lite glad. Ville visa det så mycket att jag webcamfotade med hjälp av tårna (min webcam tar bilderna på en gång, inte som PB, alltså) men bildkvaliteten blev så kass att man inte ens ser vad det står, och dessutom är den oläsliga texten spegelvänd *tänkte inte på det*
Det ser i alla fall ut som att jag har lite tits, och det kan ju vara roligt. Omväxling förnöjer, liksom.
Det ser i alla fall ut som att jag har lite tits, och det kan ju vara roligt. Omväxling förnöjer, liksom.
74. They came from next door
Resultatet av dagens listtänkande blev en lista över de bästa skratten i bra låtar:
På plats nummer tre: Adam and the Ants - Jolly Roger, vid 1:34. Skrattet hamnar på en tredjeplats för att det är kort och koncist och förmedlar en känsla av triumf, vilket alltid är välkommet efter att ha överlevt ännu en vecka av elände och misär.
På plats nummer två: Iggy Pop - Bang Bang, vid 2:40. Det här skrattet känns hånfullt men krystat. Ba "lonely HAHAHA what does it mean?". Jag gillar känslan det har av att ha blivit påkommen med att vara dålig på något sätt och försöka förneka det och typ "DET VAR DET DUMMASTE JAG HÖRT HÖRRUDUDU eheehhehe."
Lite kuriosa till den här låten är att jag en gång vaknade av att jag sa "this ain't the right thing to do" och satte mig upp i sängen. Det är en av de gånger jag blivit lite rädd för mig själv.
På plats nummer ett: Bauhaus - Rosegarden Funeral of Sores, vid 4: 31. Rått och elakt, precis som livet. En av mina favoritlåtar, dessutom.
----> Spottanplaylist<----
Trevlig helg!
På plats nummer tre: Adam and the Ants - Jolly Roger, vid 1:34. Skrattet hamnar på en tredjeplats för att det är kort och koncist och förmedlar en känsla av triumf, vilket alltid är välkommet efter att ha överlevt ännu en vecka av elände och misär.
På plats nummer två: Iggy Pop - Bang Bang, vid 2:40. Det här skrattet känns hånfullt men krystat. Ba "lonely HAHAHA what does it mean?". Jag gillar känslan det har av att ha blivit påkommen med att vara dålig på något sätt och försöka förneka det och typ "DET VAR DET DUMMASTE JAG HÖRT HÖRRUDUDU eheehhehe."
Lite kuriosa till den här låten är att jag en gång vaknade av att jag sa "this ain't the right thing to do" och satte mig upp i sängen. Det är en av de gånger jag blivit lite rädd för mig själv.
På plats nummer ett: Bauhaus - Rosegarden Funeral of Sores, vid 4: 31. Rått och elakt, precis som livet. En av mina favoritlåtar, dessutom.
----> Spottanplaylist<----
Trevlig helg!
15.4.10
73. Vi gör så här: Den här veckan är det tema bitterhet som gäller, så är jag förhoppningsvis färdiggnälld till på måndag
Med hjälp av kbt har jag brutit ganska många av mina uppfuckade tankebanor och på så sätt reducerat min orimliga ångest över småsaker ganska ordentligt. Det är bra. Dock måste jag få utlopp för alla olustkänslor jag tidigare lagt på att angsta dumma blogginlägg jag skrev nollåtta genom något annat, och det har kommit att bli, eh, genom att brutalt förakta allt som är det minsta idiotiskt.
Vissa saker är så uppenbart dumma eller dåliga att de inte går att kommentera utan att framstå som en sådan person som på allvar säger "vahettere våld föder våld" och tycker att det är en nyskapande mening av substans. Vissa saker suger helt enkelt, och det är ingenting att hetsa upp sig över. Lista på saker som är onödiga att påpeka dåligheten i:
- Tribaltatueringar
- TV3-produktioner
- Charterresor
- Dryga indiekids
- Arga insändare
Tidigare har jag varit ganska duktig på att bortse från dylika fenomen, och i stället lägga min ilska på något som är värt att bli upprörd över, men nu drabbas jag av akut ångest så fort jag konfronteras med Metros insändarsida eller t-shirtar med fräcka tryck som anspelar på sex (hann se många av det sistnämnda när jag var inne på Buttericks i dag, innan jag fick syn på ett förkläde med tillhörande lösbröst och ba WHY OH WHY och flydde därifrån).
Jag vill inte vara en sådan människa som bryr mig om och hatar sådant som redan är färdighatat och färdigältat, det strider mot bilden jag har av mig själv som en relativt vettig och icke-påfrestande människa.
Nej, i morgon ska jag fan knäcka min första Sofiero redan vid frukost för att dränka mina sorger över vad det blivit av mig. Och om någon klagar ska jag säga att jag bara är så kontinentaaal och att det är så typiskt svenskt att vara så himla stel och tråkig.
Vissa saker är så uppenbart dumma eller dåliga att de inte går att kommentera utan att framstå som en sådan person som på allvar säger "vahettere våld föder våld" och tycker att det är en nyskapande mening av substans. Vissa saker suger helt enkelt, och det är ingenting att hetsa upp sig över. Lista på saker som är onödiga att påpeka dåligheten i:
- Tribaltatueringar
- TV3-produktioner
- Charterresor
- Dryga indiekids
- Arga insändare
Tidigare har jag varit ganska duktig på att bortse från dylika fenomen, och i stället lägga min ilska på något som är värt att bli upprörd över, men nu drabbas jag av akut ångest så fort jag konfronteras med Metros insändarsida eller t-shirtar med fräcka tryck som anspelar på sex (hann se många av det sistnämnda när jag var inne på Buttericks i dag, innan jag fick syn på ett förkläde med tillhörande lösbröst och ba WHY OH WHY och flydde därifrån).
Jag vill inte vara en sådan människa som bryr mig om och hatar sådant som redan är färdighatat och färdigältat, det strider mot bilden jag har av mig själv som en relativt vettig och icke-påfrestande människa.
Nej, i morgon ska jag fan knäcka min första Sofiero redan vid frukost för att dränka mina sorger över vad det blivit av mig. Och om någon klagar ska jag säga att jag bara är så kontinentaaal och att det är så typiskt svenskt att vara så himla stel och tråkig.
14.4.10
72. XOXO MrChrister
I dag blev jag påmind om existensen av emocore.se och att jag har en användare där vid namn xGLiTTERSUiCiDEx. Så jag loggade in och såg att jag skrivit så mycket som ett forumsinlägg, och det löd "alltså komunismen e en rätt bra grund tanke men den funkar inte på riktigt liksom. men hellre komunist en moderat ^^".
Och jag känner bara att jag måste börja forumhora någonstans igen. Måste få utlopp för min misstro mot mänskligheten genom subtil internetmobbning. Måste. Nu.
Och jag känner bara att jag måste börja forumhora någonstans igen. Måste få utlopp för min misstro mot mänskligheten genom subtil internetmobbning. Måste. Nu.
13.4.10
71. Bortskämd, rastlös och ful
Efter att ha lämnat mitt CV på diverse ställen och i samband med det behövt le och se trevlig ut är jag alldeles utmattad och kan konstatera att jag verkligen inte är gjord för att vara en ungdom.
Så här: Jag är bra på jättemånga saker. Exempelvis kan jag analysera samhällsfenomen, jag har ganska hög IQ och jag kan formulera mig bra när jag känner för det (det vill säga inte när jag bloggar). Jag är själv mycket nöjd med mina goda egenskaper och det spelar mig väl egentligen ingen större roll att jag inte är en positiv, utåtriktad och hälsosam person, men när det kommer till att hitta ett jobb som inte kräver någon utbildning så är min personlighet en sammansättning av precis allt som inte efterfrågas. Alla jobb som finns att söka handlar nämligen om att jobba med människor och jag är inte så himla förtjust i människor i allmänhet. Nu menar jag inte att jag är en häftig misantrop som är så jävla mycket smartare än alla andra, jag har bara enormt svårt att socialisera med folk jag inte känner. Min mamma använde ordet "surmulen" när hon avrådde mig från att söka jobb på café, och jag tror att det var ganska träffande. Jag är tjurig, kroniskt trött och saknar utstrålning. I de flesta andra sammanhang bryr jag mig inte nämnvärt, jag har förlikat mig med tanken på att alla inte vill ligga med mig trots att jag är snygg, att folk ganska ofta glömmer bort att de träffat mig och att jag kan uppfattas som tråkig eller dryg, jag har andra kvaliteter att väga upp mina tillkortakommanden med. Men just när det gäller jobb så blir jag så irriterad på mig själv och att jag inte bara kan vara lite TREVLIG och SOCIAL någon jävla gång.
Med detta vill jag ha sagt att jag inte kommer få något jobb förrän jag pluggat klart och eftersom jag i nuläget inte ens vet vad jag vill plugga så kommer jag inte ha några pengar förrän jag börjar närma mig 30. Kul. Jävla. Liv.
Så här: Jag är bra på jättemånga saker. Exempelvis kan jag analysera samhällsfenomen, jag har ganska hög IQ och jag kan formulera mig bra när jag känner för det (det vill säga inte när jag bloggar). Jag är själv mycket nöjd med mina goda egenskaper och det spelar mig väl egentligen ingen större roll att jag inte är en positiv, utåtriktad och hälsosam person, men när det kommer till att hitta ett jobb som inte kräver någon utbildning så är min personlighet en sammansättning av precis allt som inte efterfrågas. Alla jobb som finns att söka handlar nämligen om att jobba med människor och jag är inte så himla förtjust i människor i allmänhet. Nu menar jag inte att jag är en häftig misantrop som är så jävla mycket smartare än alla andra, jag har bara enormt svårt att socialisera med folk jag inte känner. Min mamma använde ordet "surmulen" när hon avrådde mig från att söka jobb på café, och jag tror att det var ganska träffande. Jag är tjurig, kroniskt trött och saknar utstrålning. I de flesta andra sammanhang bryr jag mig inte nämnvärt, jag har förlikat mig med tanken på att alla inte vill ligga med mig trots att jag är snygg, att folk ganska ofta glömmer bort att de träffat mig och att jag kan uppfattas som tråkig eller dryg, jag har andra kvaliteter att väga upp mina tillkortakommanden med. Men just när det gäller jobb så blir jag så irriterad på mig själv och att jag inte bara kan vara lite TREVLIG och SOCIAL någon jävla gång.
Med detta vill jag ha sagt att jag inte kommer få något jobb förrän jag pluggat klart och eftersom jag i nuläget inte ens vet vad jag vill plugga så kommer jag inte ha några pengar förrän jag börjar närma mig 30. Kul. Jävla. Liv.
70. Jag är effektiv och konstruktiv, arbetsmarknadsattraktiv
Skriver CV och personligt brev. Tidigare har jag tyckt att det värsta är att ljuga ihop att jag är glad, positiv, ambitiös och punktlig, men nu är mitt största ångestmoment att skriva när jag vill jobba. Typ "ja, jo, alltså en heltidsanställning efter studenten vore ju fint men det beror ju såklart på hur mycket ni behöver mig, ni kan ju ringa samma dag som ni vill att jag ska jobba, och jag behöver väl inga direkta garantier, jag kan sluta tänka om ni vill, jag kan sluta kräva om det krävs, KNULLA MIG HÅRT ÅH DU FANTASTISKA SYSTEM!"
12.4.10
69. Everyone has been burned before, everybody knows the pain
Eftersom mina pubertala grubblerier av typen "vad ska det bli av mig?", "varför är allt så hemskt?" och "varför är jag så handlingsförlamad?" uppenbarligen bestämt sig för att komma nu och inte för sisådär tre-fyra år sedan (eller okej, jag har fan alltid varit pubertala grubblerier personifierat, men det har blivit värre) så ligger jag hemma och äter chips (orkar inte ens anstränga mig för att ha lite dekadent kedjerökande snyggångest) och försvarar att jag är 2depressed2getdressed för att det är så HIMLA SYND OM MIG som inte har något jobb (har inte sökt), har dåliga betygsomdömen (har inte pluggat) och är ful (har inte tvättat håret eller ansiktet sedan i fredags).
Detta tillstånd av ovärdhet och ovärdighet har resulterat i en passionerad saknad efter svunna tider vilket i sin tur lett till att jag repeatar den låt jag starkast kopplar ihop med min barndom (bortsett från No Limit med 2 Unlimited). Den fanns med på det blandband som jag och min familj alltid lyssnade på när vi åkte bil upp till vårt landställe i Norrland på somrarna, och eftersom jag av någon outgrundlig anledning tyckte att det var det roligaste som fanns att bada i iskallt vatten och slå ihjäl myggor när jag var liten så får jag en mycket positiv känsla i hela kroppen av att lyssna på den. Eftersom mina minnen av det mesta som hände för mer än två år sedan är läskigt diffusa så krävs det oftast att jag hör låtar, känner dofter eller besöker platser från mitt förflutna för att komma ihåg saker och ting, till exempel minns jag hela årskurs åtta genom skivorna Playing the Angel och Seventeen Seconds (Depeche, Cure). Inte för att det återskapar så många konkreta minnen, men det får mig i alla fall att uppleva att det en gång fanns en Ella som inte köpte äcklig öl på visakortet och slängde kontoutdraget utan att våga kolla på det, som inte läste Kissies blogg när hon egentligen borde plugga och som inte hade två månader kvar till studenten och inte en jävla aning om vad som händer efter.
Nu fick jag ångest över att jag glömmer allting också. Skitblogg. Skitjag. Här är låteländet i alla fall:
Detta tillstånd av ovärdhet och ovärdighet har resulterat i en passionerad saknad efter svunna tider vilket i sin tur lett till att jag repeatar den låt jag starkast kopplar ihop med min barndom (bortsett från No Limit med 2 Unlimited). Den fanns med på det blandband som jag och min familj alltid lyssnade på när vi åkte bil upp till vårt landställe i Norrland på somrarna, och eftersom jag av någon outgrundlig anledning tyckte att det var det roligaste som fanns att bada i iskallt vatten och slå ihjäl myggor när jag var liten så får jag en mycket positiv känsla i hela kroppen av att lyssna på den. Eftersom mina minnen av det mesta som hände för mer än två år sedan är läskigt diffusa så krävs det oftast att jag hör låtar, känner dofter eller besöker platser från mitt förflutna för att komma ihåg saker och ting, till exempel minns jag hela årskurs åtta genom skivorna Playing the Angel och Seventeen Seconds (Depeche, Cure). Inte för att det återskapar så många konkreta minnen, men det får mig i alla fall att uppleva att det en gång fanns en Ella som inte köpte äcklig öl på visakortet och slängde kontoutdraget utan att våga kolla på det, som inte läste Kissies blogg när hon egentligen borde plugga och som inte hade två månader kvar till studenten och inte en jävla aning om vad som händer efter.
Nu fick jag ångest över att jag glömmer allting också. Skitblogg. Skitjag. Här är låteländet i alla fall:
11.4.10
68. Yippikayay motherfucker, ha en trevlig helg så kanske poletten trillar ner
I somras under Way out West sa jag till några hårdrockare att jag jobbar som livscoach och sedan ägnade jag cirka en timme åt att ge råd av typen "för att hitta motivation måste man lägga ribban lagom högt och tillåta sig själv att göra fel och lära av sina misstag." De hade varit och sett Europe på Göteborgskalaset och var besvikna på spelningen och jag höll en lång monolog om att ångest bor i glappet mellan förväntningar och förhoppningar och faktiskt resultat. Desto större skillnad mellan hur saker borde vara och hur saker faktiskt är, desto intensivare obehagskänslor infinner sig, förklarade jag.
I dag är glappet mellan borde och är enormt. Jag borde skriva ett tal, en projektrapport, ett samhällsarbete och komplettera en engelskauppsats, men i stället tittar jag på reprisen av Anna Anka söker assistent, äter tortillachips, dricker cola och beundrar min bakislook. Och ja, jag har ångest.
I dag är glappet mellan borde och är enormt. Jag borde skriva ett tal, en projektrapport, ett samhällsarbete och komplettera en engelskauppsats, men i stället tittar jag på reprisen av Anna Anka söker assistent, äter tortillachips, dricker cola och beundrar min bakislook. Och ja, jag har ångest.
10.4.10
67.
Jag tycker att det är ganska fantastiskt att jag pundat bloggar och nättidningar samt bloggat själv i drygt två år utan att någonsin kommenterat något som Malin Wollin, a.k.a "Fotbollsfrun" skrivit. Förmodligen kommer sig detta av att hennes uttalanden ofta är så vansinniga att det känns lönlöst att ens försöka bemöta dem konstruktivt, utan allt jag känner för i stället är typ att peka på henne med en lång pinne och vråla "LOL ÅT ALLA HÅLL!"
I och med hennes senaste krönika är det dock dags att bryta trenden. Hon skriver bland annat "Det är inte klokt hur vi tassar runt överviktiga." och jag undrar om hon bor under en sten eller vad det är frågan om. Jag kan inte räkna hur många bantningstips jag ofrivilligt tar del av varje vecka. Jag kan inte räkna hur många studier på samband mellan övervikt och inkomst, övervikt och hemort, övervikt och kön, övervikt och gener, övervikt och nationalitet, övervikt och typ.. favoritdjur (nejmen ni fattar) jag läst genom åren. Jag kan inte räkna hur många jag träffat som nojat över att vara för tjocka.
På en samhällsnivå upplever jag, med andra ord, att övervikt utmålas som något som bör motverkas. Rent empiriskt uppfattar jag att problem med övervikt diskuteras i betydligt större utsträckning än de problem som undervikt kan medföra. Så vad menar "Fotbollsfrun"? Att det borde bara socialt accepterat att kommentera enskilda personers vikt?
På samma sätt som att man inte kan utgå ifrån att alla som är smala lider av ätstörningar så kan man inte sluta sig till att alla överviktiga är det till följd av att de har dålig karaktär eller vad fan det nu är "Fotbollsfrun" tror skulle gå att råda bot på om man bara satte alla tjocka på plats lite.
Alla kan inte ligga på den vikt som enligt "Fotbollsfrun" är normal (man ba specifikt, jajjemen), oavsett hur mycket de skäms, önskar eller försöker banta, träna eller äta. Och det är långt ifrån alla som ens vill det.
Äh, jag borde nog återgå till att ignorera kvinnan. Det här inlägget blir ju inte bra alls. För att sammanfatta mina tankar i en mening: MEN ÅHHHHHHHHHHH, BARA SLUTA :(:(:(
*avlider av alltings monstruösa dumhet*
I och med hennes senaste krönika är det dock dags att bryta trenden. Hon skriver bland annat "Det är inte klokt hur vi tassar runt överviktiga." och jag undrar om hon bor under en sten eller vad det är frågan om. Jag kan inte räkna hur många bantningstips jag ofrivilligt tar del av varje vecka. Jag kan inte räkna hur många studier på samband mellan övervikt och inkomst, övervikt och hemort, övervikt och kön, övervikt och gener, övervikt och nationalitet, övervikt och typ.. favoritdjur (nejmen ni fattar) jag läst genom åren. Jag kan inte räkna hur många jag träffat som nojat över att vara för tjocka.
På en samhällsnivå upplever jag, med andra ord, att övervikt utmålas som något som bör motverkas. Rent empiriskt uppfattar jag att problem med övervikt diskuteras i betydligt större utsträckning än de problem som undervikt kan medföra. Så vad menar "Fotbollsfrun"? Att det borde bara socialt accepterat att kommentera enskilda personers vikt?
På samma sätt som att man inte kan utgå ifrån att alla som är smala lider av ätstörningar så kan man inte sluta sig till att alla överviktiga är det till följd av att de har dålig karaktär eller vad fan det nu är "Fotbollsfrun" tror skulle gå att råda bot på om man bara satte alla tjocka på plats lite.
Alla kan inte ligga på den vikt som enligt "Fotbollsfrun" är normal (man ba specifikt, jajjemen), oavsett hur mycket de skäms, önskar eller försöker banta, träna eller äta. Och det är långt ifrån alla som ens vill det.
Äh, jag borde nog återgå till att ignorera kvinnan. Det här inlägget blir ju inte bra alls. För att sammanfatta mina tankar i en mening: MEN ÅHHHHHHHHHHH, BARA SLUTA :(:(:(
*avlider av alltings monstruösa dumhet*
9.4.10
66. One look relives the memory
Jag vill inte gnälla allt för mycket, men måste tyvärr konstatera att jag känner mig som en ganska ovärd och misslyckad person just nu (exempel: I förrgår ramlade jag omkull i min hall med huvudet före in i ytterdörren och sedan dess pryds min panna med en fet bula som också bidrar till en konstant känsla av brutal bakfylla).
På grund av denna sviktande tilltro till min egen kompetens inom det mesta har jag börjat fila på en lista på de mest misslyckade kvällarna i mitt liv (kommer förmodligen publiceras inom en snar framtid), för att uppnå någon slags känsla av att allting ändå går åt rätt håll (typ JAG KÖPER JU FAKTISKT INTE MAGIC CRYSTAL FÖR 250 SPÄNN LÄNGRE, WOHO). I och med denna genomgång av gamla minnen, eller brist på sådana, lyckades jag konstatera att det i förrgår var exakt tre år sedan jag plankade in på krogen första gången. Det var på en glamklubb och jag blev utslängd efter en timme för att.. jag var alldeles för mycket 15 år, antar jag. Dock minns jag det som en mycket lyckad kväll eftersom det kändes så himla häftigt att köpa öl ute, trots att det var på ett glamrockarställe och jag var typ gothare och ändå bara satt i ett hörn och såg vettskrämd ut.
Så här såg jag ut:
Fan, jag saknar det.
På grund av denna sviktande tilltro till min egen kompetens inom det mesta har jag börjat fila på en lista på de mest misslyckade kvällarna i mitt liv (kommer förmodligen publiceras inom en snar framtid), för att uppnå någon slags känsla av att allting ändå går åt rätt håll (typ JAG KÖPER JU FAKTISKT INTE MAGIC CRYSTAL FÖR 250 SPÄNN LÄNGRE, WOHO). I och med denna genomgång av gamla minnen, eller brist på sådana, lyckades jag konstatera att det i förrgår var exakt tre år sedan jag plankade in på krogen första gången. Det var på en glamklubb och jag blev utslängd efter en timme för att.. jag var alldeles för mycket 15 år, antar jag. Dock minns jag det som en mycket lyckad kväll eftersom det kändes så himla häftigt att köpa öl ute, trots att det var på ett glamrockarställe och jag var typ gothare och ändå bara satt i ett hörn och såg vettskrämd ut.
Så här såg jag ut:
Fan, jag saknar det.
6.4.10
65. Feminism handlar inte bara om "cash"
Bättre sent än aldrig - i dag finns vårt svar till Linda Skugge på Aftonbladets hemsida. Här hittar du det, och jag tycker verkligen att alla ska läsa.
3.4.10
64.
Ett av mina värsta irritationsmoment i vardagen är t9. Jag vet inte om det är just min mobil det är fel på, men ibland sparas ordningen på hur ofta jag använder ord så att de jag skriver mest frekvent kommer upp som första förslag, men långt i från alltid. Exempelvis kommer "HORA" upp innan "göra" och vill jag skriva "bli" måste jag först bläddra förbi "alg", "älg" och "ali". Kan fan inte komma på ett enda jävla sammanhang där det vore relevant att skriva "alg".
*så jävla jobbigt*
*så jävla jobbigt*
63. Colossal Youth
I dag skriver Hanne Kjöller om Nathalie och Michaela och Break the Chain-utställningen i DN. Sida fyra eller något sådant. Och jag blir så himla, himla stolt. Över att jag har så duktiga vänner som gör så bra saker. Vinner de inte 15000 kronor i en skrivtävling så släpper de sin debutskiva eller omnämns som framtidens hopp för feminismen på DNs ledarsida, liksom.
Att jag själv sitter hemma och tuggar tuggummi och googlar "skabb+symptom" kan vi bortse ifrån en stund.
Att jag själv sitter hemma och tuggar tuggummi och googlar "skabb+symptom" kan vi bortse ifrån en stund.
1.4.10
62.
Jag läste precis igenom min allra första blogg. Jag har inte velat göra det innan eftersom alla alltid sa att den var så dålig (det här var på den tiden jag var så jävla hård och känslokall och inte tog åt mig av något, därav att mina vänner tyckte det var okej att ba DIN BLOGG SUGER LOL), och jag tycker inte om att läsa dåliga texter av mig själv då det för mig att skämmas, även om de skapades nollsju. Men så i dag så läste jag, och den är inte alls dålig. Den är fan asrolig. Skrattade högt åt:
-När går spårvagnen?
Kan inte låta bli att sakna att vara sexton, bitter och så fullkomligt övertygad om min egen förträfflighet.
Nu ska jag i väg till Klara, som inte dog på spårvagnen den där novemberdagen i ettan, och sedan ska jag göra min spyandebut. Kan bli kul.
-När går spårvagnen?
-Jag vet inte, jag har slutat bry mig om det. Jag sätter mig bara och hoppas på att dö.
Kan inte låta bli att sakna att vara sexton, bitter och så fullkomligt övertygad om min egen förträfflighet.Nu ska jag i väg till Klara, som inte dog på spårvagnen den där novemberdagen i ettan, och sedan ska jag göra min spyandebut. Kan bli kul.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
