71. Bortskämd, rastlös och ful

Efter att ha lämnat mitt CV på diverse ställen och i samband med det behövt le och se trevlig ut är jag alldeles utmattad och kan konstatera att jag verkligen inte är gjord för att vara en ungdom.

Så här: Jag är bra på jättemånga saker. Exempelvis kan jag analysera samhällsfenomen, jag har ganska hög IQ och jag kan formulera mig bra när jag känner för det (det vill säga inte när jag bloggar). Jag är själv mycket nöjd med mina goda egenskaper och det spelar mig väl egentligen ingen större roll att jag inte är en positiv, utåtriktad och hälsosam person, men när det kommer till att hitta ett jobb som inte kräver någon utbildning så är min personlighet en sammansättning av precis allt som inte efterfrågas. Alla jobb som finns att söka handlar nämligen om att jobba med människor och jag är inte så himla förtjust i människor i allmänhet. Nu menar jag inte att jag är en häftig misantrop som är så jävla mycket smartare än alla andra, jag har bara enormt svårt att socialisera med folk jag inte känner. Min mamma använde ordet "surmulen" när hon avrådde mig från att söka jobb på café, och jag tror att det var ganska träffande. Jag är tjurig, kroniskt trött och saknar utstrålning. I de flesta andra sammanhang bryr jag mig inte nämnvärt, jag har förlikat mig med tanken på att alla inte vill ligga med mig trots att jag är snygg, att folk ganska ofta glömmer bort att de träffat mig och att jag kan uppfattas som tråkig eller dryg, jag har andra kvaliteter att väga upp mina tillkortakommanden med. Men just när det gäller jobb så blir jag så irriterad på mig själv och att jag inte bara kan vara lite TREVLIG och SOCIAL någon jävla gång.

Med detta vill jag ha sagt att jag inte kommer få något jobb förrän jag pluggat klart och eftersom jag i nuläget inte ens vet vad jag vill plugga så kommer jag inte ha några pengar förrän jag börjar närma mig 30. Kul. Jävla. Liv.