69. Everyone has been burned before, everybody knows the pain

Eftersom mina pubertala grubblerier av typen "vad ska det bli av mig?", "varför är allt så hemskt?" och "varför är jag så handlingsförlamad?" uppenbarligen bestämt sig för att komma nu och inte för sisådär tre-fyra år sedan (eller okej, jag har fan alltid varit pubertala grubblerier personifierat, men det har blivit värre) så ligger jag hemma och äter chips (orkar inte ens anstränga mig för att ha lite dekadent kedjerökande snyggångest) och försvarar att jag är 2depressed2getdressed för att det är så HIMLA SYND OM MIG som inte har något jobb (har inte sökt), har dåliga betygsomdömen (har inte pluggat) och är ful (har inte tvättat håret eller ansiktet sedan i fredags).

Detta tillstånd av ovärdhet och ovärdighet har resulterat i en passionerad saknad efter svunna tider vilket i sin tur lett till att jag repeatar den låt jag starkast kopplar ihop med min barndom (bortsett från No Limit med 2 Unlimited). Den fanns med på det blandband som jag och min familj alltid lyssnade på när vi åkte bil upp till vårt landställe i Norrland på somrarna, och eftersom jag av någon outgrundlig anledning tyckte att det var det roligaste som fanns att bada i iskallt vatten och slå ihjäl myggor när jag var liten så får jag en mycket positiv känsla i hela kroppen av att lyssna på den. Eftersom mina minnen av det mesta som hände för mer än två år sedan är läskigt diffusa så krävs det oftast att jag hör låtar, känner dofter eller besöker platser från mitt förflutna för att komma ihåg saker och ting, till exempel minns jag hela årskurs åtta genom skivorna Playing the Angel och Seventeen Seconds (Depeche, Cure). Inte för att det återskapar så många konkreta minnen, men det får mig i alla fall att uppleva att det en gång fanns en Ella som inte köpte äcklig öl på visakortet och slängde kontoutdraget utan att våga kolla på det, som inte läste Kissies blogg när hon egentligen borde plugga och som inte hade två månader kvar till studenten och inte en jävla aning om vad som händer efter.

Nu fick jag ångest över att jag glömmer allting också. Skitblogg. Skitjag. Här är låteländet i alla fall: