68. Yippikayay motherfucker, ha en trevlig helg så kanske poletten trillar ner

I somras under Way out West sa jag till några hårdrockare att jag jobbar som livscoach och sedan ägnade jag cirka en timme åt att ge råd av typen "för att hitta motivation måste man lägga ribban lagom högt och tillåta sig själv att göra fel och lära av sina misstag." De hade varit och sett Europe på Göteborgskalaset och var besvikna på spelningen och jag höll en lång monolog om att ångest bor i glappet mellan förväntningar och förhoppningar och faktiskt resultat. Desto större skillnad mellan hur saker borde vara och hur saker faktiskt är, desto intensivare obehagskänslor infinner sig, förklarade jag.

I dag är glappet mellan borde och är enormt. Jag borde skriva ett tal, en projektrapport, ett samhällsarbete och komplettera en engelskauppsats, men i stället tittar jag på reprisen av Anna Anka söker assistent, äter tortillachips, dricker cola och beundrar min bakislook. Och ja, jag har ångest.