34.

Att min mamma tycker att jag ser ut (och förmodligen även beter mig) som en jävla slashas är något jag vant mig vid det här laget. Jag har rent utav börjat se det som något fördelaktigt, i dag köpte hon till exempel en ganska tjusig randig tröja till mig för att få mig att sluta använda min lillebrors pyjamaströja ute i offentligheten (true story). En grej gör mig dock lite nervös. Häromdagen erbjöd hon sig att betala ett frisörbesök på någon fashionabel salong bara jag bokade en tid själv. Jag har inte klippt mig, utöver sidecuttandet, sedan jag kapade av håret med en kökssax i somras, och av någon irrationell anledning är jag rädd att frisören ska bli arg på mig för det. Som att det vore henoms problem att mitt hår ser ut ungefär som sådant där trassel som används till rengöring av badrumsgolv och dylikt. Att jag får dåligt samvete av att inte använda tandtråd, glömma bort att läsa papprena jag får av min kbt-tant eller missa min preventivmedelsrådgivningstid har ändå sina logiska skäl. Hål i tänderna och ineffektivt utnyttjad tid i sjukvården kostar samhället onödiga pengar, men det är inte direkt så att mitt misskötta hår parasiterar på systemet.

Skärpning Ella.