59. "Asså kommunismen..." tyckte jag, men det tyckte uppenbarligen inte alla

”För mig är det där en lätt överdrift. Men om en man tafsar på en tjej som inte vill bli tafsad på ska han förstås läxas upp. Däremot ska det väl inte vara förbjudet att flirta och röra vid varandra. Teatervärlden behöver inte bli så könlös. Och när jag var ung blev jag själv trakasserad, dels av en kvinna som gillade min mage och dels av en annan som brukade nypa mig i stjärten. Det tyckte jag var trevligt. För mig var det faktiskt mest lustfyllt.”

- Thommy Berggren, skådespelare och regissör om den senaste tidens debatt om sexuella trakasserier inom teatervärlden.

Jag har spenderat eftermiddagen med att skriva manus till radioreportage om sex och heteronormativitet. Då syftet med radioprojektet är att nå ut till folk som inte är insatta i jämställhetsfrågor och dylikt så har vi lagt det hela på en väldigt basic nivå, till exempel började ett stycke med "Vi tror att i grund och botten är alla medvetna om att alla människor inte njuter av samma saker.." och sedan följde ett resonemang om att medias bild av sex trots detta är ensidig och ointressant.

Det som kändes så uppenbart att det verkade närmast fånigt att ens understryka i radion, är tydligen långt ifrån självklart för alla människor som får komma till tals i media. För några veckor sedan orerade Lena Endre om att hon minsann inte hade märkt av problemet med tafs och trakasserier inom skådespelarbranschen och nu viftar även Thommy Berggren bort frågan med den eminenta motiveringen att han finner lust i att bli nypt i baken.

Och jag vill bara fråga varifrån denna enorma vilja att ogiltigförklara andras upplevelser och åsikter, så fort de strider mot ens egna, kommer ifrån. För en vuxen människa borde det inte vara en nyhet att olika människor har olika gränser och att dessa bör respekteras. Det handlar inte om att någon vill förbjuda andra att vara fysiska eller flirtiga mot varandra, det handlar om att den som inte vill bli tagen eller raggad på ska få slippa det. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, DET ÄR FANIMEJ INTE SÄRSKILT SVÅRT ATT VETA "VAR GRÄNSEN GÅR". Ler du inbjudande mot någon utan att hen ler tillbaka? Hen är inte speciellt intresserad. Tar du på någon och hen stelnar till och/eller berör dig inte tillbaka? Dina närmanden är förmodligen oönskade.

Äh, egentligen vill jag bara, som så ofta annars, skrika OCH SEDAN SÅ HANDLADE JU INTE DEN HÄR DISKUSSIONEN OM JUST DIG HELLER.