44. Don't try to talk to me, I won't listen to your lies, you're just an object in my eyes

Läser om Svenska Hollywoodfruar. Att någon tycker att programmet "riskerar föra kvinnokampen tillbaka till stenåldern" orkar jag knappt bemöta. Vissa människor tycker uppenbarligen att allt som kvinnor medverkar i bör ha/har en koppling till jämställdhet, och det kan de ju få tycka. Personligen tror jag att kvinnokampen förs på andra håll än på barbiefester i Hollywood, men andra har rätt till sina tolkningar.

Sedan kommer det, det där som alltid kommer vid de tillfällen då de stereotypa könsrollerna sätts ur spel och män utsätts för någon form av negativ behandling som brukar vara reserverad för kvinnor - människor får för sig att upplysa om att HADE DET VARIT TVÄRTOM HADE DET MINSANN INTE VARIT OKEJ, och uppmana att SÄG NÅGOT OM DET OCKSÅ NI FEMINISTER!!!!!!

Jag är feminist och här tänker jag säga något om det.

Objektifiering sker hela tiden. Utseenden bedöms och anledningen till att detta fortgår är förmodligen att skönhet/sexighet har stor betydelse i vårt samhälle. Mitt syfte är inte att befästa detta som en sanning som är ett resultat utav logiska och ofrånkomliga faktorer, jag vill bara göra de grundpremisser jag resonerar utifrån tydliga. Snygghet anses vara positivt och värt att sträva efter, helt enkelt.

Då yttre attribut tilldelats en sådan positiv roll som det har finns det folk som inte har något emot att vara objekt (objekt i den bemärkelsen något som tittas på och bedöms). Vissa av de som uppskattar att bli uppmärksammade för sitt yttre gör det för att de är osäkra på sina andra kvaliteter och söker bekräftelse för att de är dugliga som människor, men detta gäller så klart inte alla. Att tycka om att höra att man är attraktiv är inte synonymt med att ha dåligt självförtroende, utan kan precis lika gärna bero på att man gillar komplimanger och blir smickrad av att någon vill göra en glad.

Så länge en person inte i klarspråk uttrycker det är det omöjligt att veta vilka som söker bekräftelse av destruktiva skäl, och vilka som inte gör det. Ändå tycker sig många veta för vilka utseende och uppskattning tar en oproportionerligt stor del av tillvaron. Unga tjejer är en sådan grupp som ofta antas vara osäkra, labila och bekräftelsetörstande och därmed söker uppmärksamhet för sitt utseende på ett osunt sätt. Den gängse uppfattningen är att killar har lite mer kontroll på situationen och kan därmed visa upp sina kroppar utan att deras självkänsla ifrågasätts (exempel: på min klassresa i nian skrev killarna i klassen en sång som de sedan framförde marscherandes i bara kalsonger. Det var kul. Jag vågar sätta rätt mycket på att om tjejerna gjort något dylikt skulle det uppfattas som attentionwhoreri och närmast sorgligt).

Synen på vilka som är offer och vilka som har kontroll gör att äldre kvinnor som stöter på yngre män anses som mindre förkastligt än äldre män som stöter på yngre kvinnor. Givetvis är detta inte önskvärt, utan det borde vara upp till var och en att definiera när man upplever sig objektifierad på ett otrevligt sätt. Dock är det inte så enkelt att feminister kämpar för kvinnors rätt att slippa vara objekt och bara skiter i när samma scenario drabbar män, utan situationen visar en annan sida av samma ojämställda verklighet som feminister ständigt diskuterar. Den dagen utsatthet vs. kontroll inte definieras utifrån kön kommer Päivi Hackers barbiefest vara lika oaccepterad som Hugh Hefners fester på playboy mansion.

Och som avslut: MEN SÄG FÖRIHELVETE NÅGOT SJÄLVA OM NI NU KÄNNER ER DISKRIMINERADE. Snälla. Det finns ingen naturlag som säger att "de där jävla feministerna" ska ansvara för all världens orättvisor. Nästa gång du tycker att DET HÄR DISKUTERAS MINSANN INTE: feel free to start.