17.

Jag kan konstatera att jag förmodligen är på väg ur svackan jag befunnit mig i några veckor när jag kan läsa denna artikel med tillhörande kommentarer utan att känna ett akut behov av mängder av alkohol och tvångsdeportering av oliktänkande. Ännu mer hoppfullt känns det att jag tror att jag skulle kunna bemöta reaktionära "MEN KÄNN ER INTE SÅ KRÄNKTA"-skrikande sexister konstruktivt om jag träffade dem i verkligheten och inte bara stötte på dem i kommentarsfälten till internettidningar och på vissa insändarsidor.

I alla fall, jag har varit inne lite på sexuella trakasserier och varför dessa bör tas på allvar innan. Många anhängare av åsikten att kvinnor bara borde sluta sjåpa sig och ställa till med sådant hallå för en liten klapp på baken har missat en ganska grundläggande poäng. En del människor som blivit bedragna uttrycker att det inte var själva smset/kyssen/sexet som var det egenliga problemet, utan att partnern gjorde det trots att hen visste att det skulle såra. Lite så är det med tafs också. Någons hand på mitt bröst är i sig inget problem, problemet uppstår när någon tar sig den friheten trots att hen borde förstå att jag inte vill då jag inte visat något intresse till det.

Det är inte upp till den som tar sig sexuella friheter utan hänsyn till andra att definiera vad som är trakasserier. Att respektera andra människors gränser borde inte ens vara en fråga om jämställdhet, det borde vara en fråga om vanligt folkvett. Standardförsvaret för folk som förminskar problem som sexuella trakasserier verkar vara att "det är svårt att veta var gränsen går". Förutsatt att en är en någorlunda socialt kompetent människa är detta påstående väldigt mystiskt för att inte säga rakt igenom osant. Det är oftast hur tydligt som helst när gränsen är passerad. Visst, ibland råkar en göra övertramp, men att fortsätta från den punkten är inte att handla mot bättre vetande, det är att inte bry sig om att en utsätter andra för obehag.

Hanna Fridén skrev om tafs häromdagen och avslutade med:
"Och om det är slöseri på tid för polisen? [att ta emot anmälningar om tafs] Jamen förhelvete då, sluta tafsa då! Ska det vara så himla svårt? Snälla rara."
och jag håller med och tycker att hon ser på problemet från rätt håll, till skillnad från de som tycker att de som anmäler överdriver. Debatten i dag handlar för mycket om hur de som blir tafsade på ska förhålla sig till det och för lite om det grundläggande problemet - att det finns människor som anser sig ha rätten till andras kroppar.

Nog för att de som tafsar framställer sig själva som dumma i huvudet, men det är trots allt vuxna människor vi pratar om här, och de borde vara kapabla att tänka igenom sina handlingar och inte skjuta över ansvaret på dem som blir utsatta för deras idioti.

XOXO
Mr Inte-Längre-Misantrop-Bara-Nästan-Alphabet