29.

Det slog mig precis att jag i hela mitt tonåriga liv varit besatt av citat och meningar som går ut på att livet är ett jävla skitpåhitt.

När jag gick i högstadiet fanns det en bänk i vår korridor där några coola kids i klassen under mig klottrat dels "livet suger" och dels "tjenare kungen". Dessa tags satt precis bredvid varandra och utlästes därmed "livet suger tjenare kungen". Detta blev sedermera ett uttryck att ta till något sket sig. Typ
- Fan, jag tror jag failade på matteprovet.
- Livet suger tjenare kungen.
Och eftersom detta var i högstadiet sket sig ganska mycket ganska ofta och meningen användes därmed frekvent.

Sedan jag började gymnasiet har listan med liknande tilltag fyllts på med bland annat:
- att klämma in ordet "döden" på lite random ställen i text och tal. Ofta i sammansättningar av typen "matte b, döden, kött, döden, laktosintolerans, eksem, döden, döden, döden". Prefixet döds- kanske också kan räknas hit. Dödspepp. Dödsfylla. Eller bara dödsdöds.
- att stämma upp i ett "LIVET E VACKERT, VITT PÅ SVART E GRÅTT" när allting känns lite jobbigt.
- att jag kommer på mig själv att jag till mina nonsensmeningar av typen "fan vad kallt det är" eller "shit vad jag är hungrig" även kan räkna "livet alltså, vilken jävla misär" och "KUL LIV!!!!111ettett".
- det mest ultimata fan-vad-allt-suger-mantrat av alla, nämligen:


Här borde jag egentligen skriva att jag verkligen inte är så svartsynt på riktigt, men jag vill inte förstöra den magnifika avslutningen.

P.s. Idag tog det mig två och en halv timme att komma till skolan. Livet, livet, livet, livet.